Invoker

I dess tidigare, och vissa skulle säga dess mest kraftfulla form, var magi huvudsakligen konsten av minnet. Den krävde ingen teknologi, inga stavar eller tillbehör förutom sinnet av magikern. Alla prålar för ritualer var blott mnemotekniska apparater, menade för att låta utövaren komma ihåg i rikaste detalj den specifika mentala formel som låste upp en trollformels kraft. De mäktigaste magikerna i dessa dagar var de som välsignats med de bästa minnena, men ändå var konsten att åkalla så komplex att alla trollkarlar tvingades specialisera sig. Den mest hängivna kunde hoppas att inom en livstid ha fullvärdig besinning av tre trollformler--fyra som mest. Ordinära trollkarlar var nöjda med att kunna två, och det var inte ovanligt för en by-magiker att endast kunna en--och även det krävde honom att låta trollböcker hjälpa honom mot förgätenhet vid de sällsynta tillfällen då han kallades för att använda den. Men bland dessa tidiga utövare fanns ett undantag, ett geni med enormt intellekt och häpnadsväckande minne som skulle komma att kallas Invoker. I sin ungdom, bemästrade den brådmogna trollkarlen inte fyra, inte fem, inte ens sju besvärjelser: Han kunde kontrollera inte mindre än tio trollformler, och kasta dem i ett ögonblick. Många mer lärde han sig men fann dem oanvändbara, som han beprövade en gång och sedan renade dem från sitt sinne för alltid, för att göra plats för mer praktiska trollformler. En sådan trollformel var Sempiternal Cantrap--en livslängdstrollformel med sådan kraft att de som använde den i världens första dagar fortfarande finns omkring oss (om de inte blivit krossade till atomer). De flesta av dessa halvt-odödliga lever tyst, rädda för att bekänna deras hemlighet: Men Invoker är inte en som gömmer sina gåvor. Han är uråldrig, lärd bortom alla andra, och hans sinne har på något vis fortfarande plats att rymma en ofantlig betydelse för sitt eget värde...och även besvärjelserna som han underhåller sig själv med under den långa saktfärdiga gryningen av världens döende dagar.