Uppstånden av smärtorna från det heliga Nothl-riket, öppnade Huskar sina ögon för att se den förlorade skuggprästen Dazzle jobba med en djup besvärjelse över honom. Mot de uråldriga riterna från Dezun-ordern, hade Huskars själ räddats från evigheten, men likt alla som stöter på Nothl fann han sig själv oåterkalleligen förändrad. Inte längre i barmhärtigheten av en dödlig kropp, blev hans egna livsblod en källa av otrolig kraft; varje droppe som spilldes gavs tillbaka tiofaldigt med en våldsam, brinnande energi. Däremot förargade denna nyfunna gåva Huskar, eftersom han i sin räddning från Nothl, blivit nekad en plats bland gudarna av Dazzle. Han hade nekats sitt eget heliga offer.

I sinom tid ville orderns åldermän öka deras inflytande och Huskar, höll de med om, skulle vara ett formidabelt verktyg i deras kampanj. Att bli blott ett vapen för ordern som nekade honom sin födslorätt gjorde honom bara ännu mer upprörd. När krigets första glöd sågs vid horisonten, flydde han från sitt uråldriga hem för att hitta nya allierade, och alltjämt söka en orsak värdig nog att släppa lös kraften som hans fullständiga offring kunde ge.